Att fundera över sina karaktärer i böckerna är ju också att fundera över verkliga människor. Jag funderar över snällhet. Jag har alltid älskat snälla människor. Sånna som är snälla för att dom är just snälla och inte döljer nån bitter egenskap bakom snällheten. Snälla människor är sånna man känner tilltro till. Sånna som håller i längden. Sånna man vill vara med när man vill vara sigsjälv. Men idag är snälla människor ganska omoderna. De ses som naiva och lätta att driva med. Karriärmänniskor kan kliva på dem på sin väg upp mot den där toppen de strävar till. Mobbare trakasserar dem gärna. Så hur kan en snäll människa behålla sin stolthet i en bekantskapskrets, ett företag, ett samhälle med elaka spel? Människor som driver elaka spel brukar till slut bränna sitt ljus i båda ändar. Mobbare brukar till slut upptäcka att mobbkompisarna inte är deras vänner precis som att mobbaren själv inte upplevs som en vän. De som spottar på snällhet brukar upptäcka att de hamnat i en otillfredsställande värld utan snällhet. Men den snälla människan står stabil. Och när hon skaffat sig tjockare hud kan hon vara ganska nöjd.