Nu har jag samlat ihop alla mina skrivna författade texter till ett enda rum. Sorterat och därmed fått loss flera anteckningsböcker som jag kan börja om i. När jag sorterat klart upptäckte jag att jag har sju skelett till uppföljningar i Ängsundaserien. Men dessvärre - ingen är klar. Jag läser underbara Kristina Ohlssons Skrivboken. Där skriver hon om att skriva, bl.a. att hon brukar tröttna när hon skrivit 60 sidor. Är det vad som händer mig? När jag skrivit mina skelett, som alla enligt min egen mening har potential, så blir det stopp. Jag börjar pyssla med annat, som att sortera mina ark i högar. Jag flyttar omkring dem till andra rum och gör nya platser för dem. Läser dem och skriver till några möjliga händelseförlopp. Men inget blir klart. För att gå vidare i Kristina Ohlssons funderingar så fick hon som trettonåring via brev råden av trillerförfattaren David Morell att välja genre, läsa allt i genren och sen skriva nått som är bättre. Av Maria Gripe fick hon rådet att sätta sig in i att författarskapet är en ensam tillvaro. Apropå de där svaren från kända författare så kan jag påminna mig att jag läste oerhört mycket som barn. Pappa följde med till biblan och bar hem högvis med böcker. Mest gillade jag nog dramer och magi. Jag hade alltid kompisar men trivdes också ensam med migsjälv. Kristina Ohlsson skriver att Stephen King menar att man ska skriva om sådant man kan och sådant man själv läser. Ett måste för att bli klar med en roman är att man kan behålla nerven i berättelsen, så att man själv vill veta hur det går. Tjaa. Är jag mogen nu att sluta sortera och skriva klart alla mina åtta romaner?