Angående min 1600-talsroman är det rätt skönt att läsa Kristina Ohlssons Skrivboken, att berättelsen ska gå före reseachen. Dvs att skriva en stark berättelse är viktigare än att hålla sig till fullständiga fakta. Om historien hindras av fakta så är det fakta man ändrar på, eftersom de flesta läsare inte kan allt och de som kan allt hittar i alla fall faktafel. Just detta har ju faktiskt hindrat mig i skrivandet ibland. ”Kan händelserna verkligen utveckla sig sådär I 1600-talsvärlden?” Utan att hålla Kristina Ohlsson på minsta sätt ansvarig för mina historiska faktafel i framtiden, så känner jag mig plötsligt mycket mer fri att skriva dit näsan pekar.