Så ska man blåsa liv i karaktärerna. Alla som läser böcker minns nog någon av alla karaktärer de stiftat bekantskap med och som känts nästan som om denna vore en livs levande människa. Med sina fel och brister, precis som vi själva och alla andra verkliga människor har, kan karaktären nästan bli som en vän som berikar våra liv. När denna placeras i en historia med olika konflikter blir karaktären intressant. En karaktär man vill blåsa liv i behöver ett namn. Gärna ett namn som säger nått om personen. Ta tex Fredrik Åkare och Cecilia Lind. Fredrik Åkare känns tycker jag som en robust karl. Cecilia Lind ger intryck av en älvlik ung varelse. Karaktärerna har haft sina liv innan romanen börjar. Det är ofta nödvändigt att man som författare har en föreställning om det. Elssa i min roman har alltid levt ett fattigt och strävsamt liv, med en mor som ser till att barnaskaran överlever och en far som mest ligger full utanför krogen i Strandviken, men som däremellan skapar de mest välgjorda träverktyg för tex vävning. Elssa är ung och romantisk och önskar sig en rik och snäll man som kan ge henne, och även hennes mor och syskon ett bättre liv. Att man som författare vet detta om Elssa gör det enklare att förstå hur hon reagerar när möjligheten uppenbarar sig och när möjligheten verkar tas ifrån henne.